Lätt ångest men ändå guldkant på vardagen
Japp, skrivlusten som fanns och frodade för en vecka sen rann ur, förvann plötsligt. Måste avsätta tid. Tvinga mig att sitta. Sitter jag mer än 15 minuter så kommer det oftast alltid av mig själv. Hanna! Kom ihåg det.
Många val som påverkar en tror jag, skjuter bort mitt skrivande, beslut framtid kroppen huvudet allt. Inget. Jag mår bra. Bra. Men, hjärnan släpper ibland fram den annars förtyckta lätta ångesten. Tyngre andetag, flimrande tnkar och hjärtat som slår. Det rubbar mig.
Men, jag ska bara lära mig att navigera. Navigera runt det, i det. Det kommer att finnas ett tag framåt. Så är livet. Det ska gå. Allt. Lite i taget.
Därför är det skönt att får hitta tid till att få en paus återhämta och slappna av i vardagen. Små stunder med en liten extra guldkant.
Små stunder. Som här

Som att stå i kö till svenska semlor i Köpenhamn

Ha på sig bara ben och kjol och maskara och äta tapas och dricka vin och prata om allt och inget

Äta surdegsizza med näst intill perfekt surdeg

Titta på bilder på my crew. Älskar denna. Spontan. Fin

Fin himmel och styrketräning (heja heja burre)

Ja en till fin himmel. Och så var det fredag också

GULDKANT. Som att åka hem till Sverige och handla i matbutik och gå förbi chipsen och barsen hehe

Som att fira Kristine. 75! Sjunga sång och prata om livet

Som att komma hem och tända brasa och äta pannkakor och läsa bok

Att vara i naturen och andas djupt
Mm.
Många fina stunder. Så är det nu det gäller. Stänga ner internet och gå över till dokumenten. Skrivtime!
Ses <3