September och fina formuleringar
Sitter på cafe och letar fina formuleringar. Försöka orientera mig bland poesiuppgiften vi fått inom kreativ skrivning. Jag, Føns, Anne och Maria har hittat hit på en ledig dag. Vi är normala. Sippar på kaffe, snackar om vanliga saker och alla har med sig sina liv i datorerna som står på bordet. Jag har mitt skrivande med mig. De andra skola och arbete. (Tack och lov för vanlig liv när ens handbollsliv inte presterar)
Jag sitter och klickar på tangenterna, söker på google, skriver anteckningar i min bok. Skriver meningar, raderar och skriver om. Vågar inte riktigt ge mitt allt. Jag vet att njutningen som finns där bakom dörren. Dörren för en hel värld av briljanta människor, texter och böcker. Samtidigt fruktar jag för att öppna dörren och inte räcka till. Har jag en plats där? Tankarna som alltid dyker upp, när man ska prova sig själv. Är jag bra nog?
Skrivningen ska vara fri och kravlös och så fort det blir det motsatta vet jag att det låser sig. Jag är rädd för att om jag ger mig fullt, så finns det ingen utväg om jag inte håller måttet. Men ska det finnas en utväg? Jag vill ju gräva i mitt skrivande, i mina formuleringar och vem jag är.
Dessutom, vem jämför jag mig med? Det handlar om mig det här. Jag ska göra det på mitt sätt.
Ja. En boost en torsdag. Härligt!
Annars då? September har startat. September rullar på. Vinden blir kallare, luften blir krispigare. Fast än sommarens månader värmer har också hösten sin charm. Idag har jag bara ben. SOlen lsyer och himlen är blå. Att vi är inne i den nionde månaden av årets tolv, det är svårt att förstå. Vad hände egentligen?
Oavsett, jag tar en dag i taget. Inte alltid se helheten. Vara glad och i stunden. Visst?