2020
Skrev på instagram att jag har lika mycket koll som förra decenniet. He he *pa dum tish*
Det stämmer dock. Den här månaden har inte varit revolutionerande tyvärr. Samtidigt vet jag att förändringen smyger sig på. Långsamt formas jag, och mitt liv, utan att riktigt märka det. En månad känns som för kort tid att utvärdera och reflektera.
Ett årtioende däremot. Shit. Var har man varit? Vad har man gjort? Det känns svårt att sätta ord på tiotalet. Jag var 14. Varit upptagen med att växa upp. Tiden fanns inte på samma sätt under tonåren. Jag mätte "tid" genom skola eller helg, provdagar eller matchdagar. Aldrig datum, månader eller år. När jag tänker tillbaka, är det så det ska vara. Man ska leva i nuet. Kanske ska försöka vara 14 igen (endast i tisdaspekten) och leva njuta uppskatta nuet mer oavsett vilken dag, månad eller år det är.
Framåt då?
Hur läskigt är inte det då? Att tänka framåt. Var kommer jag vara när det räknas ner till tolvslaget 2029? Det är nästan omöjligt att försöka visualisera och skapa en bild i huvudet. Jag har ingen aning. År 2030, då är jag fuckin 34 (ursäkta mitt språk men det är galet) galet. Ångest blandas med glädje. Ångest för att jag inte vet någonting. Glädje för att det endast är öppna dörrar och, faktiskt, så många möjligheter. Jag undrar i vilken frys någonstans i världen jag stress-lägger in bubblet för att det ska bli kallt innan 00:00.
När Laila var hos mig pratade vi om att 30 känns som det nya 20. Bra tänker jag. Låt oss skjuta på allt som förväntas. Jag ska spela handboll, resa, festa, plugga, resa, satsa på civil karriär och sen settle down, som man så fint utrycker sig. Side note att fortsätta leva njuta uppskatta livet nu. NU. Jag känner mig själv. Man ser hela tiden fram emot saker som kommer. Helgen, sommaren, nästa år, livet efter handbollen and so on. Det är lätt att huvudet spelar ett spratt med en. Jag fastnar i tankarna om hur bra framtiden kommer vara och glömmer livet nu. IDAG! Bara för att 30 är det nya 20, betyder det inte att jag har rätt att leva i framtiden. Jag har faktiskt ett styck tid kvar att leva. NU